Uppsummering av året 2015 med bildbomb

 

Det var dags att summera året som varit, lite sent men, bättre sent än aldrig Bjuder på en del skoj text men framförallt kan jag lova en bildbomb från året som varit.. Kort och gott kan man säga att det både gått upp och ner, man skulle helt enkelt kunna säga att 2015 har varit både min bästa och sämsta säsong hittills.

Vi kan ju ta det från början, vi kör en re-cap och börjar från början av 2015… Säsongen började ju inte med det bästa utgångsläget då jag gick med gipsad hand ända in till slutet av februari eftersom jag bröt båtbenet i november. Dåligt med detta var att jag var rätt begränsad i vad för träning jag kunde utföra, men samtidigt var ju detta bra då jag faktiskt kom in och tränade effektivt inne på wattbiken.

Gipsad hand men de hindrade inte mig

När väl gipset försvann så var det dags för att åka till Mallorca på cykelläger. Veckan där var toppen och träningen gick riktigt bra. Många sköna soliga timmar i sadeln som planerat.

Bild ifrån Mallorca i April nere i Sa Calobra

Säsongen drog igång med varbergs MTB-meeting som var första deltävlingen i västgötacupen. Loppet gick bra och det kändes riktigt bra med nya hardtailen till cykel. Jag drog till med en 3:e plats i Seniorklass och fick stå på pallen. Som jag sa då, det kunde knappast blivit bättre start på säsongen. Tävlingarna fortsatte, 1:a majloppet gick… en 7:e plats i senoirklass där med hårdare motstånd än tidigare, jag åkte därifrån med ett leende på läpparna. Dagen efter vad de Dalslands xc på agendan och där drog jag till med en 9:e plats totalt och kände mig riktigt stark genom hela loppet.

Full fart på Varbergs MTB Meeting på deras tekniska bana

 

1:a Majloppeti Kvänum! Starka ben men dålig teknik å taktik

 

 

Dalslands XC, pangben och bra känsla

 

Billingeracet stod inför dörren. Jag hade en plan kring loppet och följde den till punkt och pricka. Körde stenhårt och var med precis där jag ville första 50 km… Sen sa rygg, bål och axlar tack och hej... Min gissning är att all denna uteblivna styrketräning och då främst bålstyrka under vintern gjorde att jag gick in i säsongen med en svagare kropp än någonsin. Detta gjorde att rygg och bål inte orkade med den belastning billingeracet erbjöd.
Trots en havererad rygg så var benen och den övriga formen riktigt bra och jag kunde trampa mig uppför strupen och in i mål med ganska bra fart. Lyckades slå till med en 3:e plats i H-sport dessutom. Tyvärr missade jag prisutdelningen då jag var övertygad om att jag var 4:a tills jag påvägen hem kollade resultaten J

Från Billingeracet, här var det bara sista backen kvar

Sålångt var starten på säsongen top of the line från min sida.

Jag var dock lite sur på min hardtail då den fick skulden för min onda rygg, så jag bestämde mig för att köra på min fullgung istället. Så iväg mot Husqarna Mountain med fullgungen.
Första halvan av loppet kändes hur bra som helst, benen var pangben och flåset var med mig. Jag var påväg mot att slåss om 1-3 platsen i Seniorklassen när jag utför en slalombacke kraschade i hög fart… Där va den tävlingen slut… Med ont överallt men främst i vänster axel, arm och ben åkte jag och Johan vidare till Vårgårda som skulle vara dagen efter… Vi åkte till vårt hotell… där låg jag och kved och klagade över att jag inte kunde röra min vänster arm, samtidigt tyckte Johan att han var sjuk, så vi ställde in vårt deltagande i Vårdgårda och åkte hem istället.
Klokt beslut enligt mig, för dagen efter var jag till akuten och fick höra resultatet av markkontakten dagen innan… Så; dislokerad AC-led i vänster axel, på svenska skulderbladet hade alltså slagits ur sitt fäste i axelleden och satt numer inte på samma ställe som det borde. Men det var inte allt, Rotorcuffruptur var skada nr 2. Mina muskler vid axeln hade slitits av till 2/3, därför kunde jag inte lyfta armen. Dessutom hade jag lyckats slå till armbågen så den var stor och svullen… Domen blev därför, rehab i 6 månader och därefter kanske jag kunde lyfta armen igen. Jag fick absolut inte cykla i skogen.

Panikmeck med cykeln innan Husqvarna... Ungefär såhär isärplockad kände jag mig efter jag krashat

Här var jag rätt bitter, säsongen var borta enligt mig… Efter att ha låtit bli cykeln i ca 1 vecka var abstinensen ett faktum och jag drog ut och cyklade… Ont i axeln och svårt att hålla i styret… Inget tävlande på länge tänkte jag…

Det gick 2 veckor och jag cyklade mest inne. Notera att även att sitta inne gjorde ont i axeln. Varje daglig syssla som involverade armen var ett projekt.

Jag kämpade hur som helst på och valde att köra Valmetrundan MTB som är ett lokalt lopp, mest för att det var kul… Med allt som allt som utgångsläge på tävlingen får jag väll säga att en 6:e plats var rätt bra ändå… största delen av loppet cyklade jag med 1 hand på styret då det inte riktigt fungerade att hålla med vänster arm.

Målgång på Valmetrundan, ont ont ont!

Efter ytterliggare några veckor var det Lida loop i stockholm. Jag hade vid det här laget testat att cykla ute och tyckte det funkade okej. Inte smärtfritt men det gick ändå hålla i styret. Jag förberedde mig och tejpade upp hela axeln och smetade på voltaren för att orka med…

Axeln höll ihop ganska länge på Lida loop

Första 1 timmen och 40-45 minutrarna av loppet gick riktigt bra, hade knappt ont alls i axeln. Men därefter kom smärtan som ett brev på posten och det blev till å cykla med en hand på styret igen… Men allt som allt… Jag drog till med en 2:a plats i H-sport och fick stå på pallen J

På pallen fick jag stå på Lida Loop

Alla tekniska lopp så som värmlandsserien och västgötacupen skippade jag då axeln inte klarade av stökig terräng… Däremot fungerade ju långloppen helt ok.

Ränneslättsturen gick av stapeln och jag cyklade som om jag var skjuten ur en kanon. Bra ben, stark känsla och det mesta fungerade. I och med detta fick jag stå högst upp på pallen i H-sport, jag fick även en pokal som jag stolt höll upp.

Första gången jag fått stå högst på pallen. Ränneslättsturen levererande

Mörksuggejakten gick därefter och jag var supertaggad då formen kändes riktigt bra… Men pga värme och vätskebrist (min gissning) så fick jag pulsrus och valde att stiga av loppet.
Själva tävlingen som annars startade så bra, men bra upp i startbacken och bra fart första milen av banan. Därefter noterade jag att min puls låg kvar i röd zon trots att jag ”vilade” i nedförsbackarna. Så efter ett tag slog jag av helt på takten för att få ner pulsen, men detta hjälpte inte heller. Så jag valde de säkra före de osäkra och klev av vid 5 mil där Emma stod och väntade. Inte vad jag hade tänkt mig, men så blir det ibland.

XCO/XCE SM hoppade jag över då jag inte ville riskera något pga axeln. Istället tränade jag, mycket länge och hårt hemma. Engelbrektsturen stod för dörren och vi åkte dit i extremt oväder med regn och åska. Men men, man blir ju bara blöt en gång.

För att summera detta loppet, jag såg typ ingenting. Ögonen var igensatta av lera och smuts. Så när jag gick imål var jag knappt igenkännbar, dessutom var jag rätt butter då jag tyckte de hade gått skitdåligt. Men Emma kom glatt med beskedet att jag vunnit H-sport med över 10 minuter… Så där slutade jag vara butter och tyckte det hade gått bra istället.

Såhär ser man ut efter ett lerrace :) Och det va Engelbrektsturen minsann

Finnmarksturen var nästa på tur. De här loppet kändes riktigt riktigt bra, bra fart, bra känsla och ingen vägg. Jag hade spurtuppgörelse om 3:e platsen i H-sport men missade den med några sekunder… men fortfarande, jag tyckte att det var ett bra lopp ändå.

På finnmarksturen var känslan riktigt bra!

Nu var det dags för cykelvasan… Formen var på topp och jag hade satt personbästa på FTP test veckan innan där jag laddat ur 393 watt/snitt vilket gav mig ganska precis 5 w/kg. Kul, första gången jag uppnått den nivån.

Den tämligen kyliga starten i Sälen gick och jag tyckte startbacken var en behaglig resa. Jag låg med i täten till första kontrollen. Därefter skruvades tempot upp och fältet sprack upp. Jag gasade på och hade toppben. Vid första langning skrek emma något om att jag var med bland topp 50 vilket var dagens ambitiösa mål.

Även om ben och kropp kändes hur bra som helst så var det här det började gå från bra till dåligt… Jag tappade kedjan… lyckades få på den och jaga ikapp samma klunga igen för att tappa kedjan direkt igen… Lyckades jaga ikapp ytterliggare en gång… men lyckan var kortvarig då jag kort därpå tappade kedjan igen…

Cykeln var helt redo för Cykelvasan här, synd jag inte testat drevningen helt

Sen orkade jag inte jaga ikapp samma klunga igen. Såhär fortsatte det ett tag, jag tappade kedjan och tappade en klunga, fick på kedjan och kom med i en annan klunga för att tappa kedjan igen… Jag slutade räkna mina kedjetapp efter 20 ggr. Jag var vid de här laget så arg/ledsen och uppgiven så jag hade bestämt mig för att bryta loppet. Så vid Oxberg klev jag av cykeln och sa till Emma att vi gärna kunde åka bilen sista vägen…

Inget bra lopp men en himla bra form iaf.

Jag var ju inte direkt överlycklig efter vasan, men rätt peppad att göra revanch till nästa år. Lite arg på materialet så sålde jag båda mina cyklar här någonstans och köpte en annan istället. En Specialized S-works Epic world cup blev det.

Hejdå till dessa fincyklar för att göra plats för.....

 

Nya fincykeln Specialized S-works Epic World Cup

Tyvärr började det sedan gå lite utför med 2 förkylningar som avlöste varandra vilket gjorde att jag missade Bockstenturen. Jag försökte sedan komma igång till Karlstad XC och lyckades ändå rätt bra. Känslan var bra genom hela loppet, benen var starka och allt klaffade som det skulle. Rullade in över mållinjen som 9:a totalt. Och enligt mig var detta årets bästa lopp då motståndet var hårdast i förhållande till placeringen. Sen kanske nya cykeln hjälpte till lite också.

Målgest 1 km innan mål, då kändes det bra på Karlstad XC

Årets bästa lopp och årets bästa bild blev på Karlstad XC

Sista loppet i Långloppscupen stod inför dörren. Helt nytt för mig då jag missade den förra året. Lite roligt med denna tävlingen var att jag oavsett resultatet hade vunnit totalen i H-sport klassen redan. Därför hade jag en annan taktik detta loppet. Nu skulle jag gå ALL IN från start och se hur länge jag kunde/orkade hänga med de snabba grabbarna.

Kämpigt på Västgötaloppet

Sagt som gjort… Hängde bland topp 20 första 4 milen tills jag tog helt slut… Härefter gick det utför, först bendöden, sen energidöden och till slut väggen… Vinglade mig i mål på årets sämsta resultat. Men totalen vann jag hur som helst, så fick avsluta tävlingsäsongen med att stå högst upp på pallen…

Totalsegrare i H-sport i långloppscupen.

Så kort summerat. Det har gått riktigt bra men samtidigt har det varit en del större motgångar som ställt till det för mig.

Nu är det 2016, jag har ny cykel, nya förhoppningar och tänker göra en fullhjärtat elitsatsning under året. Nu är det elitklass som gäller.
Nu gäller det bara att hålla sig frisk, träna rätt och se till att jag blir tillräckligt stark för att kunna vara med och fajtas om de platserna jag vill. Jag vet vad för siffror som krävs så det är bara att fortsätta kämpa J