Hagliden: Vad hände på cykelvasan och därefter

Det blev ingen racerrapport från cykelvasan i år. Men tänkte jag kan dra ett kort sammandrag av vad som hände egentligen.

Förberedelserna kunde inte ha varit bättre, Sälen, Lindvallen, Cykelmässa, sol, bra mat, bra med sömn och fantastiskt sällskap. Längst fram i startled 1 dessutom gjorde inte saken sämre. Uppför startbacken och ändra fram tills Mångsbodarna fungerade allt precis enligt plan. Topp 100 var jag med, kände mig urstark och inget kunde stoppa mig.

Tyvärr kunde något tyvärr sätta rejäla käppar i hjulen för mig, kedjehopp 1… Tappade klungan som jag åkte med där bästa kompisen Johan Fryksenius också körde. Fick på kedjan igen och lyckades jaga ikapp samma klunga. Väl ikapp tappade jag kedjan igen.

Sen var den nedåtgående spiralen igång. Körde själv ett tag och blev ikappåkt av en klunga, hängde med den klungan ett tag och tappade kedjan, fick på kedjan och körde själv ett tag igen, blev ikappåkt av en klunga som jag givetvis hängde på…. Tills jag tappade kedjan igen.

Här hade jag fortfarande fullt driv då kedjan inte hoppat någon gång än

Motivationen och drivet försvann i takt med antalet kedjehopp, jag slutade räkna vid 15 kedjehopp. Med drygt 1 mil kvar till Oxberg hade jag redan bestämt mig för att kliva av då allt kändes rätt trist då materialet strulade. Så jag rullade in mot Oxberg och klev av. Inga trötta och utmattade ben, inga krampkänningar, bara att psyke som tagit allt för mycket stryk av ett så banalt fel som massa kedjehopp.

Läxan lärd, aldrig köra ”vanligt” drev med singeklinga fram igen. Narrow wide klinga finns av en anledning. Det misstaget gör jag aldrig om.
Såhär i efterhand kan jag väll bli lite sur på mig själv att jag inte slutförde, men egentligen, vad spelar det för roll. Jag bryter ihop och kommer igen nästa år, starkare och snabbare.

Efter vasan åkte jag på en förkylning som fortfarande spökar med lite snuvig näsa. Riktigt trist med tanke på att värmlandsserien är idag. Får fundera lite på om jag verkligen ska starta. Känns dumt att köra all in i 40 min och kanske riskera att bli dundersjuk igen bara för en värmlandsserie tävling. Hur som helst ska jag dit och hjälpa till att snitsla upp banan.

Just ja, efter vasan så slängde jag ju ut båda mina cyklar på försäljning. Inte för att jag trodde dem skulle bli sålda, mest för att se om det fanns något intresse för dem. De tog ungefär 2 dagar så var båda Treken och Focusen sålda.

Båda finhojjarna blev sålda illa kvickt, kommer sakna dem litegrann i alla fall

Så helt plötsligt stod jag utan cykel mitt i säsongen. Har ju länge funderat på och varit sugen på att införskaffa en Specialized S-works epic men aldrig riktigt kommit till skott med det. Jag kollade runt på nätet och insåg att utbudet var lika med noll, så jag slängde ut en annons om att jag letade efter en Epic. Efter 1 dag eller så, så hade jag fått ett mail från en kille som ville sälja en.

Så i lördags åkte jag och tjejen till Brålanda för att kolla på hojen. Efter att ha testat den lite så bestämde jag mig för att slå till.
Så nu kör jag på en Specialized S-works epic från 2014. Jag har ju inte hunnit testa den jättemycket, men det lilla jag har hunnit med ger i alla fall känslan av att cykeln är riktigt kvick och lättmanövrerad i skogen. Men det bästa av allt är ju brain funktionen på dämparna. Det ger känslan av att köra en hardtail, fast när de väl blir ojämt är det en fullgung.