Vad hände i helgen egentligen?

Skriver väll en liten avhandling om vad som egentligen hände i helgen. Har inte haft någon vidare lust att skriva då jag inte varit på topp sen i lördags.

Helgen som var skulle ju bjuda på ruskigt skoj cykling i både Huskvarna med SWE-cup och Vårgårda med UCI  tävling. Jag och Johan drog iväg nedåt Jönköping redan på tidiga fredagen för att köra igenom SM-banan i Isaberg. Banan är superfin och bjuder på riktigt härlig åkning. Givetvis så skulle jag ju testa A-spåret på det stora droppet vilket jag av någon anledning inte riktigt klarade av att hantera. Dålig fart och hjärnsläpp gjorde att jag fick framåtvikt. Lyckades dock rädda upp det och tog landningen, men fick likt på beställning framhjulssläpp och gick i backen. Lite skrapsår på benet och en lossryckt hydraulslang till framgaffeln blev resultatet. Egentligen var det väll självkänslan som tog största smällen.

Efter att ha tvättat lite sår och klurat så körde vi vidare några varv på banan då den var tillräckligt lättåkt för att kunna köra med gaffeln helt låst.

Jag ringde till klubbkamraten Christoffer (som inte åkt från Karlstad än) som tillsammans med flickvännen min, lyckades plocka av min gaffel på hojen där hemma som han sedan tog med för att möjliggöra tävlingen i Huskvarna.

Lördagen började med fint väder och sista minutenmeck för att byta framgaffeln till den Christoffer tagit med. Uppvärmningen gick bra och baninspektionen klargjorde att banan var fylld med härliga drop, hopp och utmaningar.

Starten närmade sig och det var riktigt rolig cykling… till en början…. Vädret var bra, kroppen kändes toppen och stämningen var på topp. Första varvet på Huskvarna Mountain gick toppenbra, även 2:a varvet började bra ända till dess att jag kraschade och totalskrotade mig själv i en utförslöpa med lite schysta velodromer och dubbelhopp.
Resultatet blev förbättrade skrapsår på vänsterben, en axel ur led + totalskrotad vänsterarm (läs inga brutna ben). Vet inte om det är för att de inte syns på mig att de gör ont som jag inte fick åka ambulans, hur som helst duschade jag och fixade i ordning de mesta, lyfte till och med upp cykeln på taket på bilen. Hur jag nog klarade av att göra det kan jag inte riktigt haja idag då jag knappt kan lyfta upp vänster arm på skrivbordet framför mig nu.  

Bara minuter innan startskottet

Jag och Johan satte oss i bilen och drog till Vårgårda för att kolla banan där. Jag bestämde mig dock tidigt att jag inte skulle köra då smärtan blev allt mer påtaglig trots både Alvedon och Ipren. Efter att ha slängt i sig Vårgårdas flottigaste pizza drog vi vidare mot stället vi skulle kvarta på. Påvägen dit bestämde jag även att jag skulle åka hem istället… (Flickvännen Emma gick hur konstigt de än låter med på att komma och hämta mig).

Väl på hotellet tvärvände även herr Johan efter lite snack med sin flickvän om starten i Vårgårda och bestämde sig för att skippa tävlingen och åka hem istället. Hem kom vi alltså sent på lördagen…

Söndagen spenderades på akuten i 9 timmar istället för rejsandes i Vårgårda. Jag helkroppsröntgades och fick köra axeln å armbågen med ultraljud för att leta skador. Fick de glada nyheterna att jag varken hade brutna ben eller sprickor. Dock så var axeln och alla muskler å senor runt den rätt illa skadade vilket förklarade att jag inte kunde lyfta armen mer än 45 grader ut ifrån kroppen.  Mitella, Alvedon samt ett bokat återbesök blev domen. Inte allt för illa ändå med tanke på den rätt hårda kraschen i dryga 35 knyck.

Bjuder på en rejsbild från Långa Billingeracet där saker gick betydligt bättre

Statusläget idag är att jag kan sitta på vardagscykeln och cykla. Även tänkt träna för första gången sedan i lördags idag, eller i alla fall göra ett försök till det. Dock blir det inomhus då jag inte tro axeln skulle gilla stygg terräng än. Jag hoppas ju att jag skall kunna köra Borlänge Tour i helgen men det återstår att se. Kan jag inte köra full fart i skogen så tidigt som imorgon så blir det inget Borlänge… Update kommer inom kort