Tävlingssummering av år 2013

Nu är det dags att sammanfatta årets tävlingssäsong på riktigt. Mina racestories har ni fått efter varje lopp som gått, och jag har analyserat saker fram och tillbaka.

Men först tänkte jag bjuda på de här bilderna från helgen;

Från lördagens solskenscykling med Fryksenius.

Från söndagens snöstormsdistans, också med Fryksenius.

Ja, säsongen 2013 har verkligen varit ett steg i rätt riktning för mig. Jag hade satt lite mål och visioner inför året och jag kan väll säga med gott samvete att jag nästan överträffat samtliga av dem.

Försäsongen började inte på det mest optimala sättet då jag åkte på en ordentlig sjuka som förstörde mesta delen av April, vilket inte försatte mig i toppform inför årets första tävling, Dalslands XC.

Första tävlingen gick dock ändå över förväntan och jag gick imål mycket nöjd och med stora förhoppningar inför säsongen.

Efter Dalslands XC så var det bara en vecka till första deltävlingen i Långloppscupen, Billingeracet. Här utbrast irritation från min sida över att seedingsystemet gjorts om vilket återigen petade ner mig till 4:e fållan. 

Men det var inget att hänga läpp över. Loppet gick hyffsat, trots vissa missöden och kramp i båda benen så tog jag mig imål drygt 50 min snabbare än förgående år.

På g uppför strupen (sista backen) på Långa Billingeracet

Efter Billingeracet var jag en totalt förstörd människa och kunde inte träna ordentligt på 1 hel vecka. Tagit ut mig för mycket? Jaa, det var nog svaret på frågan, men en bidragande faktor var att jag, dum som man är inte åt någon mat efter tävlingen. Inte konstigt att kroppen gör uppror då.

Nästa tävling i kalendern var metsorundan, och även denna gången så gick jag imål som en mycket nöjd cyklist. En 7:e plats vilket i mina mått var det bästa jag någonsin gjort.

Slutspurten in mot mål

Helgen därefter var det återigen dags för långloppscupen. Långa Lugnet i Falun. En för mig ny tävling då den inte var med i cupen 2012. Ett av de kortare loppen med sina 65 km, men att kalla den lätt för de skulle vara dumt. Väldigt tekniskt utmanande och riktigt kuperad bana blev man bjuden på. Jag kom i mål som 4:a i min klass vilket fick mig att fullkomligt hoppa omkring av lycka då det återigen var de bästa jag gjort. Så trots att jag nästan väggade, och några rejäla vurpor så var det för min del succe på tävlingen.

En av de mer bekväma utförsåkningarna på Nya Långa Lugnet

Härefter följde Lida loop som jag sett fram emot. Men Lida loop blev allt annat än en rolig upplevelse. En punktering vid första varvning, samt ett totalt misslyckande av lagningen gjorde att jag tappade 20 min innan jag kunde köra vidare. Detta innebar att jag tappade en 3:e plats i sportklassen, och istället var någonstans längst bak i startfältet. Till råge på allt öste regnet ner och blixtrarna haglade. Jag kämpade mig genom loppet i rent vansinne, jag ramlade otaliga gånger då jag tappade fäste allt för många gånger.  Jag hade inte turen med mig, men trots allt detta klådde jag tiden från förra året med drygt 15 min. Så jag var hyffsat nöjd efter målgång, trots allt strul.

Äkta fightface i sista backen mot mål

Härefter följde Mörksuggejakten och Ränneslättsturen. Båda slutade över förväntan. Ränneslättsturen klådde jag tiden som jag hade satt upp som måltid. Det var även nära att jag fick stå på pallen, men tyvärr så missade jag 3:e platsen med dryga 20 sekunder. 

På mörksuggejakten gav jag allt. Jag hade bra driv genom hela loppet och jag lyckades pricka mitt högt satta mål på minuten.  Så nöjd och glad i mål på båda dessa.

Bra flyt och härliga stigar på Ränneslätsturen

Fullt fokus in mot mål på Mörksuggejakten

Engelbrektsturen efterföljde, ingen support från Emma då hon var på egen dressyrtävling. Med revanch i sinnet från föregående årets väggning och klenbrytning körde jag på hårt och väggade riktigt ordentligt igen. Den här gången bröt jag inte, utan återfick alla krafter med 15 km kvar till mål och lyckades faktiskt ta igen ett antal placeringar innan jag passerade mållinjen. Så även trots att jag väggade så var jag hyffsat nöjd efter målgång. Men efter det här loppet mådde jag så illa och dåligt att jag var tvungen att bara ligga ner i bilen i över 1 timme innan jag klarade av att göra något.

Finnmarksturen kom som på beställning, sista långloppstävlingen innan Cykelvasan, som för mig var årets stora mål.

Så med planen att ta det lugnt för att spara mig lite till cykelvasan som skulle vara helgen efter så körde jag på ordentligt.

Regnet började ösa ner ca 5 sekunder innan start, vilket gjorde hela loppet till en härligt blöt historia. 

Hela loppet kändes bra, jag tog det hyffsat lugnt och körde på i ett bra tempo. Det gick över förväntan trots detta och jag tog mig imål vid gott humör och utan kramper i hela kroppen.

Såhär kan man se ut efter målgång, eller såhär brukar man se ut kanske...

Sen kom cykelvasan, årets lopp för min del. Det gick extremt bra, jag låg med i en grupp och hade bra flyt, starka ben och en bra feeling. Sen sa de pang och jag hade punkterat. 

Trots ett snabbt byte på 4-5 min, gjorde att jag tappade drygt 350 placeringar. Men full med energi och nu även ilska över att ha tappat en bra klunga gjorde att jag körde på för fullt.

Jag var nära att vägga med 15 km kvar till mål, men jag återfick all energi och lyckades avsluta på topp. Jag plockade igen ca 250 av de förlorade placeringarna innan målgång. Tiden blev 3:08 vilket tyvärr var 8 min mer än vad jag hade som mål, men med tanke på punkteringen så var jag väldigt nöjd. Bästa loppet för året och tiden kvalade mig till fålla 2 inför nästa års cykelvasa.

Glad och stolt efter målgång på Cykelvasan

Sässongens skulle även avslutas med den sista deltävlingen i långlopsscupen, nämligen Bockstensturen. 

Jag var riktigt laddad inför loppet, och jag hade bra ben väldigt länge. Tyvärr hade jag dåligt flyt, jag hamnade aldrig med någon som jag riktigt gillade att ligga bakom, dessutom ramlade jag några gånger. Jag var dessutom väldigt nära på att gå in i väggen efter att jag försökte hänga på Johan Fryksenius som kom ikapp efter en punktering. Jag återfick dock krafterna och avslutade sista 15 km väldigt starkt.

Målgesten säger allt, återigen är jag glad över min prestation. 

Jag hade 4 mål för säsongen; Nr 1 var att vara topp 50 i totalen för cupen, vilket jag klarade precis då jag hamnade på just plats 50.

nr 2 var att komma imål som topp 100 på Bockstensturen för att få en guldmedalj, vilket alla som var topp 100 fick. Detta lyckades jag fint med och tog en 71:a plats.

Nr 3 var att gå imål på under 4 timmar på Bockstensturen, vilket jag också klarade fint med min tid 3:53.

Nr 4: var att komma imål på under 3 timmar på cykelvasan. Detta missade jag tyvärr, men cykelvasan var ändå ett av de loppen jag var absolut mest nöjd med.

Så om man sammanfattar hela säsongen, så har jag varit nöjd och glad efter samtliga lopp i år. Allting har gått precis som jag velat eller nästan bättre.

Jag får tacka alla som stöttat mig, framförallt min fästmö Emma som ställt upp med allt från support, langare och chaufför vid tävlingar, men också för att hon stått ut med mig och mina galenskaper. Sen vill jag även tacka bästa polare Johan för träningssällskap, sparring och pepptalk.

Nu har ni hört allt detta, och nu är det bara att träna på under vintern, sätta nya mål och köra på inför nästa års säsong.