Sjukdom på sjukdom och nu är det Karlstad XC dags

Sedan vasan har jag inte riktigt haft turen med mig. Blev ju sjuk ganska direkt efter cykelvasan, dessutom en rejäl sådan som höll i sig över 1 vecka. Sen när jag trodde allt var frid och fröjd så hann jag träna ordentligt en gång innan jag återigen kände att något började spöka i kroppen.

Tjejen åkte på en dunderförkylning och jag gick bara och väntade som ett brev på posten att jag också skulle åka på samma skit.

Planen var ju att köra Bockstensturen, jag och tjejen (hon fortfarande dunderförkyld) åkte ner till Varberg och sov där natten innan tävling. Jag hade till och med hämtat ut nummerlapp och satt den på cykeln och nålat fast lapp nr 2 på tävlingströjan.
Men så var det den där lilla detaljen att jag trots alla tänkbara åtgärder med alla huskurer och möjliga köpprodukter för att hålla förkylningen borta så vaknade jag på tävlingsdagen med feber och ont i halsen.
Valet var inte så svårt när det kom till om jag skulle starta eller ej. Lite snopet när bockstensturen är det lopp jag gillar mest av alla långlopp. Men med facit i hand så var det nog ett klokt val, dels för att jag faktiskt är frisk nu, men också med tanke på det misär deluxe lopp bockstensturen blev i år. Regn, hagel, kalt och blött. Jag hade nog hamnat på sjukhus om jag valt att starta. Så klokt beslut enligt mig såhär i efterhand.

Förhoppningen var att jag skulle slippa åka på en helvetesförkylning till bara en vecka innan Marathon SM i mtb. Jag kan ju inte säga att jag blev lika sjuk som tidigare. Men det blev ingen träning förrän på torsdagen precis innan SM. Kroppen kändes inte helt ok, näsan rann fortfarande och jag kände mig lite som en elefant på två hjul.
Jag ville ju självklart köra SM, och velade fram och tillbaka flera gånger om jag skulle köra eller inte. När det väl kom till kritan resonerade jag som så att formen va riktigt kass och jag samtidigt inte kände mig helt frisk. Summerar man då det så kändes det inte som att det skulle ge mig något alls att köra SM. Så jag sket bokstavligt talat i det. Trots att jag var anmäld..

Istället körde jag igenom Karlstad XC banan med Johan och Kalle på lördagen i ganska raskt tempo. Inte något tävlingstempo direkt, men det var hårdare än vad ett distanspass brukar vara. Så vi rullade igenom banan på drygt 2 timmar och 40 minuter, och vi gissade därefter att vinnartiden i år lär landa på någonstans runt 2 timmar och 25-30 min.
Karlstad XC går ju nästa söndag den 20:e september och det är mycket som gjorts med banan i år för att den ska vara i topskick.

Bjuder på några filmsnuttar ifrån när vi körde igenom banan i lördags.

Stig 1 Karlstad xc

 

Stig 2 Karlstad xc

Stig 3 Karlstad xc

För övrigt så blev söndagen en lugn historia, prövade på att göra något nytt. Trailrunning, har egentligen aldrig gillat löpning över huvudtaget, men att springa på tekniskt svåra, slingrande och kuperade små stigar kan nog ha varit bland det roligaste jag gjort på mycket länge.
Så i ren glädjeyra sprang jag 8 km utan att ens tänka på om det var jobbigt, de enda jag tänkte på var hur roligt det var. Så framöver blir det helt klart mer stiglöpning, inte för mycket dock då cykelbenen tar stryk av löpningen, men för nöjes skull och som komplement blir det nog en del i fortsättningen.

 

Lite filmsnutt ifrån min nöjeslöpning

 

Vill även tillägga att det känns som att formen är påväg tillbaka lite smått. Var ute och rullade ur benen i 2 timmar igår på mestadels stigar. Fick bara en riktigt feel good känsla utav passet. Inte så hårt men ändå drygt 27 i snittfart.
Bara jag kan få hålla mig frisk nu framöver så ska nog den här hösten kunna bli riktigt skoj träningsmässigt.