Rapport från Varbergs MTB meeting

I söndags var det tävlingspremiär för året för min del. Jag och två till från klubben packade in oss i bilen och begav oss strax innan 6-tiden mot Varberg där Varbergs MTB meeting hålls.

Det gick relativt fort ner och vi var framme lite tidigare än vad vi hade tänkt oss, inget negativt med det. Eftersom vi hade så gott om tid på plats passade vi på att gå ett varv runt banan för att inspektera.
Något vi direkt kunde konstatera var att det ösregn som hade kommit dagen innan verkligen hade gjort banan lerig. Jag måste säga att jag var väldigt skeptisk till hur f*n jag skulle kunna ta mig runt på banan. Mycket lera med mycket stenar och rötter i branta uppför och nedförsbackar. Något att bita i. Vi testkörde banan och det kändes lite mindre jobbigt då jag faktiskt klarade av alla de svåra ställena på banan som jag innan trodde var omöjliga. Mycket i min mening låg i årets tävlingsdäck, Dugast Fast Bird som jag kör på. Oavsett underlag verkade de greppa fast likt klister.

Starten närmade sig, så pass fort att jag helt höll på att missa den. Med 1 minut till start hoppade jag in i startfållan och hann inte ens bli nervös innan startfältet släpptes iväg.

 



Ut på första varvet

 

Det var fullt spjut från första sekund och jag kom iväg hyffsat bra trots att jag inte riktigt lyckades ta mig fram i fältet pga trängseln (vågar inte armbåga mig fram än). I första lerhålet märkte jag tidigt att de skulle bli stopp, så istället för att försöka cykla hoppade jag av och sprang med cykeln på axeln, vilket visade sig vara ett smart drag då jag i ett naffs var förbi 10-talet åkare.

 

Fullt ös med fokus på att ta kurvorna rätt

Banan hade sedan vår baninspektion torkat upp en aning och det var inte alls lika lerigt som tidigare vilket gjorde att det var en aning mer lättåkt, men det var fortfarande långt ifrån lättåkt. Bland de svåraste banorna jag kört faktiskt.

Lite småtekniskt, 2 m framför mig i denna bilden var ett 1 m dropp att ladda inför

Jag kan ju inte tittulera mig som tekniskt duktig vilket gör att en teknisk bana som den igår inte är till min fördel så jag har mer problem att ta mig förbi alla hinder än något annat, detta gör att jag inte kan använda all benstyrka på ett effektivt sätt då jag hela tiden tappar flowet i åkningen. Men det är väll bara att träna mer så kommer det av sig självt.

Jag hade inga direkt förhoppningar på placering eller så, och jag trodde mig kunna ligga på 6-7 plats i min klass när jag gick ut på sista varvet. Till min förvåning så hörde jag då att dom ropade ut i högtalarna att jag låg 3:a i min klass.
Vid varvningen så hann jag se i ögonvrån att jag hade 4:an bara ett 100-tal meter bakom mig. Det sista varvet gick fortare än de andra då jag försökte gasa på lite extra för att hålla undan vilket jag till slut lyckades med också. Trots att han närmade sig hela tiden så höll jag undan och tog hem en fin 3:e plats och därmed fick stå på pallen.

Lerigt men det var bara att trampa

Banan var riktigt rolig och jag är extremt nöjd över både cykel och däck. Riktigt skön att åka på.

Så för att summera årets första race. Ur mitt perspektiv kunde det ju knappt gått bättre, börja säsongen med en pallplats och bra känsla i kroppen samt utan skador och krasher. Underbart!

Sådana här bilder hoppas jag på att få fler av

Nu är det bara att blicka framåt nästa helg då 1:a majloppet går redan på fredag och Dalslands XC på lördagen. Jag är redan taggad på att få rejsa lite igen. Så kul som det var igår har det aldrig varit att tävla J