Lida Loop rapport

Igår var det race i Stockholm. Lida Loop stod inför dörren och jag var lite halvt osäker om jag faktiskt skulle starta pga min axelskada. Eftersom jag förra året vann en gratisstart så var valet om att anmäla sig inte speciellt svårt. Inte heller hade jag något annat att skylla på. Cykeln stod mer redo än någonsin med nya JFR tubhjul och nya Dugast fastbird tuber.

Jag och Emma åkte till Stockholm redan på fredagskvällen där vi landade hemma hos mina föräldrar i sjöstaden där det i vanlig ordning bjöds på fantastisk mat och sällskap.

Vi var förbi Lida på lördagen och hämtade ut nummerlappen och insöp lite av tävlingsatmosfären. Det kändes väll fortfarande inte riktigt bra inför tävlingen, den där känslan som man vill ha inför en tävling hade liksom inte infunnit sig.
För att se till att axeln inte skulle haverera på tävlingen så hjälpte Emma tillsammans med en stor dos Youtube, mig att tejpa axeln med rehabtape. Fantastiskt påhitt de där, det konstiga är ju att de faktiskt fungerar.

Söndagen kom fortare än man hann blinka och plötsligt var vi på plats. Efter att ha lagt in cykeln i startfållan cyklade jag runt lite på uppvärmningshojen, testade de två mest tekniskt svåra partierna för att se hur axeln klarade av det och det var egentligen inga problem eller känningar.

Efter att ha pratat lite med diverse bekanta ansikten så var det dags för start. Idag hade jag ingen taktik alls, mitt eget tempo och mitt eget race var planen eftersom jag visste att alla tekniska partier skulle sinka mig.

Starten gick och uppför startbacken bokstavligt talat flög jag, insåg när jag nådde toppen att jag förmodligen var bland de första 15-20 som kom upp vilket inte gjorde mig något mer än gott.

Här syns jag i högra övre delen av backen

Första 5 km susade jag mest med på motionsspåren utan någon större ansträngning. Härefter började jag tappa placeringar då täten ökade tempot och jag inte orkade följa med. Jag körde ändå på sågott jag kunde men insåg att mjölksyran kom fortare än vanligt idag, eller så var det jag som körde hårdare än vanligt.
Första loopen gick i ett kick och även sista tekniska partiet gick riktigt bra inför varvning. In på 2:a loopen ropade Emma till mig att jag var 2:a 30 sekunder efter 1:an i min klass vilket kändes bra. Ut på nästa tekniska stig tog jag det lugnt, varken plockade eller förlorade några placeringar, jag försökte mest fokusera på att inte göra något dumt så jag riskerade axeln.

Hela 2:a loopen är relativt tekniskt svår vilket som jag tidigare trott skulle sinka ner mig. Jag tappade säkert en 20 placeringar eller mer under 2:a loopen då jag på de tekniska bitarna var tvungen att ta de lite lugnare än mina medtävlande.

Vid varvning inför 3:e loopen var jag fortfarande 2:a i min klass och benen kändes fortfarande kanonbra. Å andra sidan så hade axeln börjat ge upp lite. Eftersom styrkan runt min axel är lika med noll så kompenserar kroppen på massa andra sätt vilket gör att muskler som normalt sätt inte får ta hög belastning helt plötsligt står i fokus för allt de jobbiga. Tricepsmuskeln och alla andra muskler runt vänster axel var så klena och utmattade in på 3:e loopen att jag i princip fick cykla med ena handen på styret. Även ländryggen var helslut vilket gjorde jag inte riktigt fick den kraft jag kunde önska. Jag märkte att benen var bra så det blev mycket stående cykling, alla uppförsbackar tillbringades stående vilket faktiskt gjorde att det gick fortare än om jag hade suttit och cyklat.

Tappade rätt många placeringar även under 3:e loopen då jag inte orkade med att hänga på folk som kom ikapp.

In mot lida friluftsområde fick jag draghjälp av två cyklister i H40-klassen, men det var på håret att jag ens orkade hänga kvar på deras bakhjul.

Uppför sista backen mot mål, flinandes och oförskämt fräsch ser det ut som

Till slut nådde vi botten av slalombacken som är det sista lilla innan målgång och jag klämde ur det sista jag hade i kroppen och rullade imål som en glad 2:a i Herrar Sport på tiden 2 timmar och 46 minuter vilket var 3-4 minuter långsammare än förra året. Fick dock höra att täten var nästan 7-8 minuter långsammare också. Så, såhär i efterhand märkte jag att jag faktiskt var 0,1 % bättre jämfört med förra året.

Stå på pallen fick jag också

Jämför man då förra årets lopp så var jag på en rejäl formtopp och nu kunde jag inte säga så mycket mer än att benen kändes bra, men allt de andra var allt annat än på topp. Tur att de andra läker sig till bättre form ;)