Säsongen är igång och bloggen likså

Säsongen är här igen, vintern är borta och tävlingarna har dragit igång för fullt. Tänkte därför även försöka komma igång med bloggandet här igen. 

Har ju hänt en massa sen sist jag skrev, men i stora drag massvis med träning, ett träningsläger på mallorca, 1 landsvägskrach, 2 tävlingar och den andra lilla detajen… Jag och sambon Emma har flyttat till egen bostadsrätt på Färjestad.

Vi kan väll börja med att kortsummera senaste tiden. Förra helgen gjorde jag premiär i ett landsvägslopp här i Karlstad. Jag hade en ”good feeling” i kroppen hela loppet och gjorde i mina mått en riktigt bra prestation med att rulla in 18 sekunder efter vinnaren. Det roligaste var att vi från OK tyr verkligen visade att vi har bra cyklister att räkna med även på landsväg, detta trots att några av de snabbaste inte deltog i loppet.

Helgen som var innehöll också en tävling, Dalslands XC, som har en egen form av charm i mina ögon då det va de första mtb-loppet som jag någonsin deltog i. 

Det var ett stort startfält med närmare 800 deltagare i år vilket är hiskligt kul då folk verkligen fått upp ögonen för sporten. 

Ner till Bengtsfors var det jag å Johan Fryksenius och vår oväerderliga support Emma och Emmelie. Vid starten ställde jag mig 4 rader från längst fram, vilket såhär i efterhand inte riktigt var rätt val. Feg som jag är utan självförtroende för att jag kan hänga med de snabbare killarna så ställde jag mig för långt bak, om jag hade fått göra om det hade jag helt klart ställt mig längst fram eller precis bakom dom längst fram.

Starten av loppet gick lugnt och fint iväg på en grusväg där jag passade på att ta mig lite närmare de längst fram. Första backen kändes riktigt bra även om jag efter bara 100 m in i backen redan gick på rött. Men är det tävling så är det. Jag höll mig i tättklungan relativt länge, ända till dess att några längre fram släppte och det blev lucka. Oförmögen att göra annat än att försöka jaga ikapp, dvs ta i lite mer än man redan gör när man har maxpuls. Jag jagade och tog ikapp ganska mycket avstånd. Jag kom ikapp 2:a klungan men nöjet att få cykla med dem blev kortvarigt då de längst bak återigen släppte och jag såg luckan växa fortare än vad jag själv kunde cykla. Jag fortsatte jaga för att komma ikapp den lilla grupp cyklister som jag så gärna ville cykla med. Efter drygt 18 km med största delen på en puls runt 190 och ett avstånd till gruppen framför lika oförändrat som från början, slängde jag en blick bakåt och slog av på tempot då jag hade en klunga av cyklister ett 100-tal meter bakom mig. 

Jag i mitten av den klungan jag körde med hela tiden

Klungan kom ikapp och det var sedan dessa jag körde med fram till 5 km innan mål. Benen kändes starka, hjärtat pumpade på som aldrig förr och jag hade ett fokus som jag sällan haft tidigare, även om det bara var jag själv och 2 till i klungan som ville göra dragjobbet så kändes det inte allt för slitsamt.

Vid 5 km till mål fick jag och en kille till en lucka från resterande klungan, vi fajtades sedan ända in i mål, tyvärr lyckades jag inte vinna spurten, men jag vann något annat. En bra känsla, en bra placering och ett ökat självförtroende om att jag faktiskt kan cykla rätt snabbt. 

Jag slutade som 12:a i mål på tiden 2 timmar och 6 min, vilket var snabbare än förra årets vinnartid.

Stolt? Glad? OOO ja! Finns inget annat jag kan vara!

Nu fortsätter träningen och på tisdag är det redan dags för årets första värmlandsserie, och på lördag drar långloppscupen igång med Långa Billingeracet. Känner mig redan lite nervös inför lördagen faktiskt.

;)