Det blev min första DNS

Värmlandsserien premiärade igår i ett typiskt svenskt sommarväder, 5 grader och regn. Nejdå, nu ska jag inte vara negativ, så farligt var det inte, lite blött var det men inte värre än så.

Efter att ha hämtat ut min cykel hos Tony efter lite oljepåfyllnad i gaffeln tog jag å Fryksenius åkte ihop upp till Forshaga inför tävlingen.

Under uppvärmningen märkte jag dock att framdämpen inte betedde sig som den skulle. Såhär i efterhand vet jag att de berodde på att det blivit lite för mycket olja i framgaffeln, vilket gjorde att oljan la sig fel. Detta gav konsekvensen att min framdämp var konstant låst likt en stelopererad pinne. Med tanke på banans smått tekniska karaktär och det en aning sliriga underlaget, valde jag att avstå från att starta. För mig blev det inte mycket roligare än att stå som publik och titta på spektaklet medan regnet öste ner. 

Klubbkamraten Fryksenius tog hem segern och det var riktigt skoj att se hur mycket snabbare flera har blivit sedan förra säsongen.

 

På lördag är det långloppspremiär, och jag som har tävlingsnerver som börjar sprätta så fort någon nämner tävling, har redan smått nervösa sammanbrott inför helgen. Men det är inte annat än att jag ser fram emot tävlingen med stora förhoppningar. Startled 3 för mig likt tidigare, har förhoppning om att köra upp mig till startled 2 på lördag. Men eftersom jag försökte göra det hela förra säsongen så ska jag inte säga för mycket. Allra mest ser jag fram emot att få glida fram på Billingeracets alla härliga singeltracks.

Sen kan vi ju hoppas vädret ger oss något annat än regn.