Back in business

Så ofantligt härligt! Det är så att man får fullkomligt glädjefnatt. Att jag har varit sjuk har väll knappast förbigått någon då jag är ganska bra på att klaga över sådana situationer. Men nu äntligen så är jag tillbaka på banan. Eller ja, jag är långt ifrån där jag va innan jag blev sjuk, kroppen är trög och benen är inget annat än ett par slöa och välkokta spaghetti. Men jag är hur som helst tillbaka på banan för att kunna träna ordentligt igen.

Förra veckan smygstartade jag träningen lite lagom, mest för att testa om jag var frisk. Den här veckan är uppstartsträcka för att dra igång kroppen igen och vänja den vid belastningen. Dvs inga hårda intervaller, utan mest lugna pass med varierande tid.

Så framöver så kommer det att börja hända saker både med mig och här på bloggen igen. För tränar jag inte så står ju det ganska still här. Men för att återgå till ämnet cykel, det är helt magiskt skoj!

Jag var ute en sväng med Johan, som för övrigt också varit sjuk, både i lördags och igår. Det var ren och kär cykelglädje. Johan körde på min gamla hoj då han ställt in sin egna fincykel i trainern under vintern. I lördags var det kul, med fint väder, men kroppen kändes riktigt kass. A1 hastighet med tröskelpuls blev resultatet. Så då gick tankarna kring om jag var på g att bli sjuk igen.

Igår kändes det väldigt mycket bättre, det gick att cykla på ordentligt utan att pulsen eller kroppen började skrika, och cykla är ju det roligaste som finns, och för att citera Olof Solberg ”Cykla is king”, speciellt i mörker på slingriga singeltracks.

Sörmons slingriga singeltracks

Och apropå mörker, jag har ju ansett att min pannlampa varit näst intill oslagbar när det gäller ljus, men nu får jag nog se mig som slagen av Johans extremstarka lampor som han testade igår.

Efter denna veckans startsträcka för att komma igång med träningen så hoppas jag att jag under nästa vecka, med start på måndag, kommer kunna starta min vinterträning med kvalitativa intervaller av alla dess slag.

Det gäller att motivera saker och ting

Då kör vi på den här sidan från och med nu. Tyckte det var dags för att få en ny layout på bloggen och tyvärr så kunde wordpress inte riktigt erbjuda det jag var ute efter.

Jag brukar alltid vara rätt noga med att kunna motivera mina inköp med nyttan av dem. Inköpet av landsvägscykeln kunde verka tveksamt i vissa avseenden, men ju längre tiden går och ju mer jag använder den, ju mer kan jag motivera det. Från början var den enda egentliga nyttan att jag skulle ha den ståendes i en trainer under vintern, vilket i sig räckte för mig. 

MEN nu har jag kommit på en mycket intressant sak som faktiskt motiverar köpet än mer. När jag cyklar på mtb:n så använder jag till 80% framsida lår när jag trampar, men på landsvägscykeln så har jag märkt att jag använder baksida lår till mycket större utsträckning. Därför så ger all träning med lvg-hojen bra träning av baksida lår, sådan träning jag aldrig kunde få på mtb:n. Mycket bra komplement!

Här är för övrigt framändan av lvg-hojen

Stygnen i benet är för den delen borta nu, men å dessvärre så är det infekterat, så jag slipper inte kompressen än. Det positiva är ju att det inte gör ont, speciellt med tanke på vad som hände med såret i lördags då jag var ute och testade Johan Fryksenius XC bana. Kan bara kort säga, det började blöda....

Med tanke på dumsåret på vaden så blev det vila söndag och måndag.

Idag fick det bli lite toleransträning med naturliga intervaller på lvg-cykeln. Egentligen hade jag tänkt vara med på intervallträningen men eftersom mtb:n är inlämnad på service så fick de bli annan cykelträning. 

Jag beställde sol idag, men den lös med sin frånvaro

Kroppen kändes helt ok, men inte pangbra, fast det har ju å andra sidan sina orsaker. Sen måste jag bara få snacka gott om EKO-bananer. Alltså det är en himla skillnad på vanliga bananer och EKO/Fairtrade bananer. Inte bara det faktum till att gott man bidrar till genom att köpa dem, utan även smaken. För himlars vilken skillnad det är på smaken tycker jag. För övrigt tycker jag att jag är ganska noga med att försöka köpa så mycket som möjligt som är fairtrade eller EKO märkt. Rätt simpelt sätt att bidra till en mer hållbar tillvaro.

The one and only after bike meal + mjölk då 

Nog snackat om det... Nu blir det soffan och snart även lite käk á la falukorv.

Det går framåt

Sakta men säkert så börjar jag komma tillbaka på banan känner jag. Igår var jag ute och testade hur hårt jag kunde köra utan att känna någon smärta. Jag hade sett ut en sträcka, Alstern runt som jag tänkte dra på i A3 tempo eller även kallat tävlingstempo. Allt för att se hur vaden skulle reagera när jag satte lite press på den.

Och det var den här härligheten som gjorde mig sällskap på turen

Jag måste säga att det kändes väldigt bra i benet, inga smärtor eller konstigheter under passet, däremot får jag den sjukt konstiga träningsverken i vaden efteråt. Men det kan ju grunda sig i att jag lyckades snitta upp halva muskeln.

Däremot så märkte jag att kroppen i helhet mer kändes som skrot. Pulsen rusade högt mest hela tiden, det fanns ingen riktig kraft i varken ben eller fötter. Jag susade runt Alstern med ett snitt på drygt 34 km/h vilket gjorde att sträckan på drygt 18 km avverkades på en halvtimme… Vet inte vad jag ska säga om det, pulsen visade ett snitt på 184 vilket jag inte är jättenöjd med. Men jag kan ju heller inte begära att jag ska vara i form på något sätt efter att först varit sjuk 1 vecka, hunnit träna 1 helg å sen skadat mig och inte tränat på ytterligare 1 vecka.

Jag får helt enkelt se att det bara går åt rätt håll, benet läker bra, och på måndag ska stygnen väck.