Början på att komma igång igen

Man märker att det blir allt kallare och att Kung Bore börjar knacka på dörren. Helgen var väldigt givande om vi ser till cyklandet. Avverkade lite drygt 19 mil på de två distanspass som fördelades under helgen. På lördagen drog vi iväg 4 stycken för att köra ett lättare A1 distanspass på ca 8 mil. Eftersom det här distanspasset involverade rätt mycket grusvägar så var valet av fordon lätt. MTB:n fick göra jobbet.

Gänget som hängde på på lördagsturen

Vädret var sådär höstigt och kyligt. Prognosen hade lovat sol, men pga av ett par envisa dimmoln så blev det inte mycket sol som tog sig igenom den gråa mössan. Tur för min del så var lördagens pass väldigt lugnt, men trots detta så kändes både benen och kroppen skrot. Jag hade ingen kraft i benen och kände mig inte på hugget för ett öre. Om det var något fel på mig har jag ingen aning om, jag däckade i soffan efter att jag hade kommit hem och fått i mig lite käk, så något var det kanske.

Söndagen bjöd också på en distansrunda, men den här gången blev det på lvg hojen och i ett betydligt högre tempo. Jag och Kristoffer tog oss runt de drygt 11 milen som vi hade planerat. Jag måste ändå säga att jag tyckte jag hade lite bättre tryck i benen på söndagen, även om kroppen i allmänhet kändes som om den precis vaknat från ett halvårs sömn. Större delen av passet blev det toleransträning eller även kallat Aerob uthållighetsträning. Perfekt träning att köra länge om man orkar. Vägvalet var riktigt skoj och ordentligt kuperat vilket också märktes på höjdmeterna som tickade på ganska fort. I slutet av passet så fick vi även lite snö på oss som en uppfriskande avslutning på det hela. Riktigt skoj träningshelg måste jag säga, även om jag nu blev som en djupfryst isglass efter varje pass och behövde en halvtimme i en skållhet dusch för att bli normal igen.

Förhoppningsvis var detta början på att komma igång igen efter den senaste månadens uteblivna kvalitativ träning