Inte min höst det här

Nu har det varit helt stendött här ett bra tag. Och det har sin angelägna förklaring. Först så var det ett kräftkalas för oss som tränar, ett kul tillfälle att umgås lite utan att ha träningskläderna på sig. Men kräftkalaset hade något oväntat i bagaget, och det visade sig att nästan hälften av alla killar som va på festen åkte på någon lömsk sjukdom som helt slog ut än.

Så nu har jag varit sjuk i ganska precis en vecka, och då menar jag inte så lite sjuk heller. Jag har legat för döden, med närmare 39 graders feber flera av dagarna. På lördagen försökte jag få en hjälpande hand av den svenska vården, men det var helt lönlöst då jag tydligen inte var tillräckligt sjuk då jag fortfarande kunde dricka vatten och kissa. Jag var välkommen tillbaka om det blev värre… Den stora frågan är ju dock bara hur sjuk jag måste vara för att få den hjälp jag vill ha. Död? Eller nästan….

Hur som helst, jag tror jag har börjat se ljuset i slutet av tunneln iaf, jag har inte tid med att va sjuk, dels för mitt jobb men även för träningen, som faktiskt blir lidande riktigt ordentligt av sådana här smällar. Man brukar säga att för varje dag man är sjuk, så kan man backa tillbaka ytterligare 1 vecka i kalendern. Så resultatet av att vara sjuk i 2 veckor, innebär att jag backat 2 veckor tillbaka från startpunkten. För att sluta snacka gojja…. Är du sjuk i 2 veckor så ligger du helt plötsligt 4 veckor efter i träningen. Plus det faktum att det tar drygt 1 vecka att väcka kroppen efter en sjukdom, innan det att man kan kalla det effektiv träning.

Det positiva nu är att jag iaf kan konstatera att jag inte smittar. Så att ha folk runt omkring mig är inget problem, utom det faktum att jag känner mig något hemskt ofräsch.

Nu ska jag vara i Stockholm några dagar, och jag kan i min förhoppning tro att jag blir friskare tills jag är tillbaka i Karlstad. Men eftersom jag känner min kropp ganska bra, så fruktar jag faktiskt att den här sjukdan kommer utveckla sig till t.ex öroninflammation eller något annat hemskt.

Det har inte riktigt varit min höst det här. Först åkte jag på en mindre förkylning som gjorde att drygt 1 vecka försvann. Sen var det träningsläger och allt kändes bra igen, men bara någon dag efter det så krascha jag med cykeln och drog på mig en ordentlig skada i benet. I och med detta så uteblev nästan 3 veckors effektiv träning. Sen kom jag igång igen och tränade på i kanske 1-2 veckor högst…. Å nu har jag åkt på denna skiten som tar bort ytterligare 2-3 veckors träning…..

Egentligen är det ju sånt man måste vara beredd på, man åker på bakslag ibland, men det är bara att kämpa och komma igen starkare än tidigare. Så jag ser detta som en motivationshöjare till att träna hårt i vinter. Och eftersom jag åker på bakslaget nu så hoppas jag att jag får en riktigt skrupelfri träningssäsong.. 

;)