En svag början

Äntligen får man väll helt enkelt säga! Efter att ha varit sjuk, skadad å sjuk igen så verkar jag kunna resa mig ur mitt 7 veckor långa förfall och komma igång med träningen! 

I måndags prövade jag att lite lätt köra 1 timme på trainern för att se om kroppen kunde tänka sig att vara med på banan igen. Kroppen kändes helt ok och jag dog inte, vilket då var åt rätt håll. Något som å andra sidan gick mindre bra var min pulsklocka. Jag satt på cykeln och fifflade lite med inställningarna när jag råkade tappa den i golvet, jag hade aldrig kunnat tro att ett vattentätt glas skulle kunna, bokstavligt talat explodera. Glassplittret fyllde vardagsrumsgolvet och jag stod mest å gapade av förvåning... Hur f*n kunde detta hända? 

Jag som precis hade beställt en kadens å hastighetssensor som för övrigt anlände med posten igår. Nu är den till ingen användning och jag måste helt plötsligt cykla med feeling för hur hårt jag belastar kroppen. Nästan så man känner sig avklädd å vilsen när man inte har en pulsklocka att ständigt glutta på.

Nog om det, igår blev det start för träningen på riktigt, start på den långa vägen tillbaka till dit jag var. Jag spenderade lunchen på gymmet och uppskattade mig själv som svag till mycket svag. Kändes som att musklerna inte visste vad jag höll på med, men då är det bara dags att de vänjer sig, för i vinter ska jag bygga upp min styrka ordentligt!

Kvällen bjöd på en riktigt rolig och episk mtb-tur med Olof Solberg. Vi lekte mest runt i pannlampornas sken och bara njöt av att få vara ute å cykla. Olof nr 1 hade riktigt kassa ben enligt honom själv då han kört två hårda pass dagarna innan vilket för mig var toppen, då detta jämnade ut oddsen lite. Det är inte bara att cykla igen efter man varit sjuk 2 veckor.

Smala frostiga stigar på Sörmon är alltid lika oslagbart

Temperaturen låg närmare 0 grader och det var riktigt krispigt på sina ställen och frosten låg å glimmade i pannlampornas sken. 

Härligt, kul och bara det bästa som finns att göra! Cykla är king för att citera Olof nr 1!

Nu får de bli vila 2 dagar då min kropp fortfarande inte vant sig vid att den ska göra annat än att ligga i soffan som den för övrigt gjort i 2 veckor. För en sak kan jag lova, och det är att träningsvärken inte är å leka med 

;)