Så ofantligt
härligt! Det är så att man får fullkomligt glädjefnatt. Att jag har varit sjuk
har väll knappast förbigått någon då jag är ganska bra på att klaga över sådana
situationer. Men nu äntligen så är jag tillbaka på banan. Eller ja, jag är
långt ifrån där jag va innan jag blev sjuk, kroppen är trög och benen är inget
annat än ett par slöa och välkokta spaghetti. Men jag är hur som helst tillbaka
på banan för att kunna träna ordentligt igen.
Förra veckan
smygstartade jag träningen lite lagom, mest för att testa om jag var frisk. Den
här veckan är uppstartsträcka för att dra igång kroppen igen och vänja den vid
belastningen. Dvs inga hårda intervaller, utan mest lugna pass med varierande
tid.
Så framöver så
kommer det att börja hända saker både med mig och här på bloggen igen. För
tränar jag inte så står ju det ganska still här. Men för att återgå till ämnet
cykel, det är helt magiskt skoj!
Jag var ute en sväng med Johan, som för övrigt också varit sjuk, både i lördags
och igår. Det var ren och kär cykelglädje. Johan körde på min gamla hoj då han
ställt in sin egna fincykel i trainern under vintern. I lördags var det kul,
med fint väder, men kroppen kändes riktigt kass. A1 hastighet med tröskelpuls
blev resultatet. Så då gick tankarna kring om jag var på g att bli sjuk igen.
Igår kändes det väldigt mycket bättre, det gick att cykla på ordentligt utan
att pulsen eller kroppen började skrika, och cykla är ju det roligaste som
finns, och för att citera Olof Solberg ”Cykla is king”, speciellt i mörker på
slingriga singeltracks.
Och apropå
mörker, jag har ju ansett att min pannlampa varit näst intill oslagbar när det
gäller ljus, men nu får jag nog se mig som slagen av Johans extremstarka lampor
som han testade igår.
Efter denna
veckans startsträcka för att komma igång med träningen så hoppas jag att jag
under nästa vecka, med start på måndag, kommer kunna starta min vinterträning
med kvalitativa intervaller av alla dess slag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar