Borlänge Tour blev något helt annat än just Borlänge tour

Inte blev det något Borlänge Tour i helgen som planerat. Axeln bråkar för fullt vilket gör att tävla i vanliga stökig XCO-terräng kändes som en omöjlighet på torsdagskvällen. Bestämde därför att hoppa hela touren och istället försöka köra lite kvalitativ träning på Wattbiken på STC istället.

Så istället för 3 tävlingar dagarna i rad under helgen blev det ganska lugnt med lite kortare och intensivare intervallträning. Jag hann ju dessutom med att mecka ihop Superflyn med nya dämpare och lite annat smått och gott vilket gjorde att den blev mer race-ready än någonsin.
På lördagen efter att jag varit och bränt av ett par riktigt vidriga intervaller så tyckte jag ändå att axeln kändes helt ok vilket gjorde att jag började tänka att jag kanske iaf skulle testa att tävla lite på söndagen. Detta då Valmetrundan gick här på hemmaplan i helgen.

Sagt som gjort, med en tävlingsabstinens och dessutom en cykel som bara står och väntar på att få tävlas så stack jag iväg på söndagen för att köra de 45 km runt Valmetrundan. Jag hade kollat startlistan innan och kända att det skulle kunna bli ett rätt behagligt tempo då ingen av toppcyklisterna i stan stod med. Väl på plats ”råkade” ett 10-tal av de bästa cyklisterna plötsligt stå där som gubben i lådan.

Jag kände redan under uppvärmningen att det skulle bli en ganska rejäl utmaning så fort det blev stökigt då vänster axel inte klarade av att hålla emot när de kom stötar. Tur att Valmetrundan är så pass oteknisk tänkte jag.

Tidigt i loppet, hel och ren

 

Starten gick och det gick i ett riktigt behagligt tempo ända tills efter drygt 10-15 km där första backen kom. Jag hamnade bra som 4:e man uppför och slapp några stopp eller liknande.
Jag uppfattade aldrig att tempot skruvades upp något märkvärt utan jag låg med i tätgruppen som verkade ta tillvaron med ro.
Efter vi kört av banvallen och kört uppför den lite segdragna sträckan mot Karlstad golfklubb så kom vi in på ett litet stigparti. Av någon anledning så hamnade jag som 7:e eller 8:e man här och plötsligt, fortare än jag hann blinka så hade det blivit en stor lucka till de 3 första. Det fanns inget utrymme att dra förbi de framför på stigen. Eller jo, det fanns det nog, men jag hade fullt upp med att hålla styr på cykeln som det var men min kassa axel.

Väl ute ur skogen gjorde jag ett litet ryck i ett försök att jaga ikapp de 3 som kommit loss framför, men efter drygt 5-10 minuters jagande i full fart så hade jag inte ens sett skymten av dom, istället slog jag av på tempot och inväntade 3 st som låg en bit bakom.

Full fart, platt underlag var definitivt till min födel

Loppet flöt på bra, sålänge det inte var för mycket stök. Vid 25 km körde de 3 som jag kört med ett tag fel, medan jag valde att köra rätt, detta innebar att dom hamnade en bra bit framför mig då deras väg var en genväg. Så dem såg jag inte skymten av förrän framåt slutet igen. Jag jagade på bra med en kille från Sweco som gasade för fullt. Tappade honom ett antal ggr så fort det blev stökigt då jag helt enkel inte kunde gasa som jag ville.

Här var jag med gruppen om 3 cyklister

Vi turades om att dra så gott det gick, men i ärlighetens namn så gjorde han största jobbet då jag hade konstiga krampkänningar både lite här och där. Förmodligen pga att jag spänt mig på helkonstiga ställen pga axeln.

Vi kom ikapp Tobbe som råkat ta genvägen lite tidigare, skymtade dem andra framför men helt ikapp kom vi inte riktigt. I sista skogspartiet fångade vi även in ytterligare en. Sedan passade jag på att lägga mig ner i blåbärsriset, på vänster axel självklart… Vilket gjorde att de andra seglade förbi utan problem…

Bra tryck i benen hade jag iaf

Med lite extra ont i axeln och inte en själ skymtandes så långt ögat kunde se bakåt så tog jag det piano resten av vägen in mot mål… I mål kom jag som 8:e man. Inte illa pinkat ändå tycker jag med tanke på att jag va skadad.

Men men, nu är det väll bara att inse att jag faktiskt är mer skadad än vad jag tidigare velat fatta. Så nu blir de sjukgymnast, återbesök till sjukhuset och rehabträning. Tävling i Falun till helgen med både Långa lugnet och Enduro sprinten. Kan ju bara sammanfatta det såhär. Kan jag inte lyfta armen över mitt eget huvud på fredag så är det ingen ide att åka upp tyvärr. Bättre att läka ihop än att riskera att förvärra alltihop.